Är det förresten någon som råkar läsa det här som vet en bra kamerabutik i Stockholm? Jag ska köpa ett nytt Tamron-objektiv på lördag (jag vet, jag vill också hellre ha Nikon, men min ekonomi tillåter tyvärr inte det) och hade bestämt mig för vilken butik jag skulle satsa på (den enda jag vet om), men så fick de plötsligt slut på just det objektivet. Så jag uppskattar all hjälp jag kan få!

Idag hade jag egentligen inte lust att skriva något, men jag känner mig själv allt för bra. Om jag inte tvingar mig att skriva åtminstånde något varje dag så kommer jag snart sluta. Och det skulle ju vara hemskt.

 Jag kom fram till en intressant detalj om mig idag. Jag har väldigt svårt att säga "tack" och "varsågod" i vissa situationer, i andra går det hur lätt som helst.

När jag sitter på jobbet har jag inga problem med att säga tack till kunderna. Däremot kan jag inte säga varsågod. Eller jo, jag kan säga typ "5 och 50 och kvittot, varsågod". Men inte i mer ovanliga situationer. Ta till exempel om jag hjälper en kund att hitta en vara de letar efter. Då säger kunden oftast "tack för hjälpen" och vad gör jag då? Jag säger inte "ingen orsak!" i alla fall. "Tack.." brukar det komma ur mig. Tack? För vad? "Tack för att jag fick hjälpa er hitta eran vara"? Jag förstår inte. Och idag var det en kollega som behövde en bit tejp och jag gav den till honom. Han tackade såklart, och då sa jag också tack. Det bara kom. Jag kände mig lagom socialt begåvad då. Men jag kan verkligen inte få ett "varsågod" ur mig. Jag vill också påpeka att denna händelse inträffade efter att jag hade reflekterat över mina problem.

När jag är med familj eller vänner är det precis tvärtom. Då har jag inga problem med att säga varsågod. Däremot kan jag inte säga "tack". Jag har jättesvårt att tacka för skjutsen, att tacka om någon bjuder mig på något eller om jag får en komplimang. Det är inte så att jag är otacksam, absolut inte. Det är bara jättesvårt för mig. Speciellt när det gäller min familj.

Min enda teori är att jag av någon orsak tycker det känns obekvämt, och jag hatar obekväma situationer. Inte alla typer, om det blir tillräckligt obekvämt kan det bli riktigt lustigt, i alla fall efteråt. Men jag känner mig inte nöjd med denna teori, varför skulle det vara mer obekvämt att säga "varsågod" än "tack" när jag hjälpt någon? Därför undrar jag om någon annan kan ha ett förslag.