Det var en sak jag tänkte på idag. När man var i den åldern att man läste tidningar som KP och Frida så kunde man ibland hitta frågor om att handla kondomer.

"Hej, jag och min tjej ska ha sex och jag lovade köpa kondomer, men jag tycker det är så pinsamt. Har du något tips så det blir mindre pinsamt?"

Och då svarade alltid personen något i stil med att;  "tänk på att det bara är du som tycker det är pinsamt, kassörskan säljer kondomer så ofta så för henne spelar det ingen roll".

Jag kan ju meddela att det inte stämmer. Så ofta köper folk faktiskt inte kondomer, och speciellt om det är en ung kille som handlar så är det ju klart man reagerar. Det är väldigt roligt att se hur hårt dom flesta kämpar för att se obesvärade ut. Vi har så att kondomerna hänger vid kassorna, på en ställning. Lite bredvid där finns godiset. Så dom börjar med att gå runt bland godiset, kanske dom väljer en påse eller en chokladkaka att äta innan dom långsamt närmar sig kassan. Det är väldigt få som stannar upp vid ställningen och väljer vilken sort dom ska ha, utan dom tar bara första bästa. Sen snabbt till kassan, och helst ska det inte vara någon kö.

Alla brukar också försöka gömma kondomerna, så bara därför brukar jag se till att inte dölja dom när jag dragit dom genom kassan. Lite kul måste jag väl också få ha. Och det spelar ingen roll i vilken ålder köparen är. Vi har en man på säkert 55+ som kommer in och köper ett 12-pack ungefär varannan vecka (det är egentligen lite imponerande), och också han brukar lägga plastpåsen över förpackningen, så att de andra kunderna inte ska få syn på det.

Men jag måste erkänna att det i början var lite pinsamt att sälja kondomer, men man kommer lätt över det. Värre är det när det handlar om mer personliga grejer. Glidmedel tex. Jag verkligen hatar när folk handlar glidmedel. Det avslöjar så mycket, och ändå inte. Varför behöver ett ungt par glidmedel tex? Och en gång kom en dam på över 70 år in och handlade glidmedel. Då kände jag mig faktiskt lite besvärad.

Jag minns en gång när jag var liten, kanske jag gick på ettan eller så. Jag hade varit och handlat med mina föräldrar och när vi kom hem och skulle packa upp varorna så hittade jag ett vitt paket som det stod Sultan på, och med en rolig gubbe på framsidan. När jag frågade mamma vad det var för något så blev hon lite konstig och sa att det var hennes och pappas. Sen satte hon in paketet i sitt skåp som jag visste att jag inte fick gå in i. Idag vet jag att Sultan är Finlands överlägset mest populära kondom.

När jag var i London också så var den yngsta pojken (7 år) i mitt rum en gång. Han kollade igenom mina filmer och hittade "The 40-year-old Virgin" och sa något i stil med "Oh, this one is supposed to be wicked. But.. What is a virgin, really?"  Pojken är 7 år! Vad ska jag säga? Jag kan ju inte börja säga att det är en person som inte haft sex, då kommer vi ju in på hela grejen med sex och det kände jag mig inte redo för. Och tänk om han hade frågat mig om jag var en virgin, och sen helt enkelt börjat berätta för sina föräldrar vid middagen. Sånt gör ju barn ibland. Tar saker ur sitt sammanhang och slänger ur sig dem vid de mest pinsamma tillfällen. I alla fall, jag hade tur den gången. Han blev alldeles för exalterad när han hittade Star Wars längst ner i högen för att komma ihåg att han hade ställt en fråga.

Har någon annan varit med om något liknande?

Jag älskar verkligen Stockholm Live och det programmet har betytt väldigt mycket för mig. Det var egentligen där jag för första gången på riktigt kom i kontakt med stand-up, och det är jag väldigt glad för. Det var där jag lärde känna många av mina förebilder, framför allt Magnus Betnér. Enligt mig är han Sveriges bästa komiker. Men också Jakob Öqvist, Johan Glans, Özz Nûjen osv.. Jag blir lika imponerad varje gång, jag önskar jag var tillräckligt modig för att ställa mig upp på scen och vara rolig. Det måste ju vara grymt jobbigt om ingen uppskattar en.

Men det finns en annan orsak till att just Stockholm Live är så speciellt för mig. Och det är min pappa. Både jag och min pappa gillade programmet, så vi satt alltid och såg på det tillsammans. Eller, vi mer än såg på det tillsammans, vi pratade om att vi skulle se på det, vi hjälptes åt att komma ihåg när det började, vi diskuterade om vem som hade varit roligast den kvällen och vilka våra favoriter var. Det måste ha varit det allra första vi delade tillsammans, som vi båda kunde njuta av lika mycket. Jag menar, jag var inte speciellt intresserad av hans golfdiskussioner eller frimärkssamlig, även om jag lyssnade när han berättade. Och jag tvivlar på att han var så road av att följa med på mina ridtävlingar eller höra mig babbla på om alla artister jag var kär i just då.

Förutom det så är det också bland de roligaste svenska program jag någonsin sett, så om ni vet vad jag snackar om råder jag er att genast göra allt ni kan (lagligt, naturligtvis) för att kunna ta en titt. Om inte annat så tror jag att mycket finns på youtube.