Promenaden igår var helt värdelös. Jag började först följa ett motionsspår som finns nästan direkt utanför mitt hus. När jag hade gått en 100 meter eller så hoppar plötsligt ett rådjur ut mitt framför mig, kanske 5 meter bort. Han stannar mitt på vägen och vänder sig långsamt om för att se på mig. Tankarna rusar runt i mitt huvud. Ska jag lägga mig ner på marken och spela död? Nej, så gör man med björnar. Ska jag backa långsamt bakåt? Nej, också det är björn. Ska jag prata högt eller sjunga och göra mig stor? Nej, det är om man möter en varg. Varför har jag aldrig lärt mig vad man ska göra vid rådjur?

Så står vi där i några sekunder och tittar på varandra. Nu är det en kamp mellan människa och djur. Blodet pulserar runt i min kropp och jag har aldrig känt mig mer levande. Ni som läst min blogg vet att jag har otroligt starka nerver. Eller inte. Så jag gör det smartaste jag kan komma på. Jag vänder mig om och springer iväg. Och för att se till att jag inte kommer ut ur mötet med ett uns av värdighet i behåll så vänder jag mig om var femte meter för att se om rådjuret följer efter mig. Jag är nämligen övertygad om att han jagar mig och tänker stånga mig.

Till slut är jag dock hemma igen. Och jag klarar mig utan att ha blivit stångad. Snacka om tur alltså, där var jag fem meter ifrån att stirra döden i vitögat. Men jag känner mig inte helt nöjd med promenaden så jag bestämmer mig för att gå en bit längs landsvägen istället.

Där får jag såklart inte heller gå ifred. På andra sidan vägen går det två tjejer, mot mitt håll. Eftersom vägen är ganska rak så går vi flera minuter mot varandra. Annars är det helt öde, det är en ganska liten väg. Inga bilar, inga andra människor.

 Vilken jobbig stämning det blir. Man kan ju inte bara titta åt ett annat håll, då är man oartig. Och man kan ju inte heller glo, då är man också oartig. Har mamma sagt. Vi känner inte varandra, så vi kan alltså inte hälsa. Jag skulle väl tippa på att dom kanske är runt 14-15, men det är svårt att säga eftersom dom har så stora solglasögon på sig. Dessutom är dom väldigt uppklädda och fräsha, och har handväskor med sig. Dom är definitivt på väg någonstans. Inte som jag som vandrar runt i min t-shirt med fladdermustryck och mina "jag har suttit inne och spelat supermario halva dagen"-byxor. 

Jag bestämmer mig i alla fall för en taktik; jag kan gå in i musiken jag lyssnar på, slänga en liten blick på dem just när vi passerar och sen dra en lättnadens suck. Men vad händer? Precis innan vi ska möta varandra dör min iPod. Jag är oduglig när det kommer till att ladda mina leksaker. Så jag går där och försöker låtsas som om jag lyssnar till något riktigt bra. En halv sekund överväger jag att sjunga med i låten jag inte lyssnar på. Bara för att riktigt poängtera att jag inte bryr mig om att dom går där. Jag bestämmer mig dock för att bara titta rakt fram.

Såna där situationer är verkligen obekväma. Samma sak är det om man går i en lång korridor och åt andra hållet går någon som man känner lite smått. Först går man i tystnad och gör allt för att inte titta på varandra, när man möts hälsar man till synes obesvärat (fast först har man ju funderat ett tag på om man ska hälsa och när man ska hälsa; när det är fem meter kvar, en meter kvar eller precis i ögonblicket när man passerar varandra? Man kan ju inte hälsa för tidigt, det blir ännu mer obekvämt då) och sedan fortsätter man gå. Det är jobbigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Using only song names from ONE ARTIST, cleverly answer these questions. Pass it on to people you like and include me. Try not to repeat a song title. It's harder than you think. Jag har bara tagit låtar som jag själv har. Pick your artist: The ...

Som ni märker har jag inte skrivit så mycket på sistonde, men det är för att allt är så bra just nu. Det finns ingenting mer omotiverande än lycka. Jag har gjort så mycket hela veckan; måndags minigolf, tisdag Midsomer, onsdag Games Street o WHA, tor...

Nu är det juli. Bara lite mer än en månad kvar av sommaren. Hittills har det varit riktigt bra, faktiskt. Jag har ingen lust att blogga, som ni kanske märker. Jag skyller på värmen. Det är så varmt att man inte orkar göra något eller tänka något.   J...

Att sitta på en brygga tillsammans med vänner och äta italiensk glass en varm sommarkväll är nog bland det bästa som finns. Speciellt om man inte ens behöver prata för att det ska vara bra. Jag hade en väldigt rolig kväll, något jag verkligen behövde...

Det var en riktigt trevlig helg. Jag for inte till Stockholm, jag for på grillfest istället. Stockholm blir det på torsdag, och festen var riktigt lyckad. Roligt hade vi, i alla fall tills vi drog ut. Vi gick in till stan, tog väl en halvtimme kanske...